SSRI-läkemedel är ett av de läkemedel som förskrivs mest mot psykisk ohälsa, vid såväl ångest- som depressionsproblematik. På senare tid har effekten av denna typ av läkemedel dock ifrågasatts. I flera metaanalyser har SSRI inte visat sig bättre än placebo, även om det också finns studier där man sett signifikant effekt, exempelvis vid svår depression. En möjlighet skulle vara att effekten av SSRI helt eller delvis är en förstärkt placeboeffekt: när patienter upplever biverkningar blir de säkrare på att de faktiskt får läkemedlet och inte placebo, vilket leder till ännu starkare placeboeffekter. Det positiva utfallet skulle i så fall inte bero främst på egenskaper hos läkemedlet, utan på patienternas positiva förväntningar. För att förstå mer om effekten hos SSRI-preparat ville vi i den här studien titta just på hur mycket patienternas förväntningar kan påverka behandlingsresultatet.
Våra resultat tyder på att effekten av SSRI-läkemedel bättre förklaras av en biopsykosocial modell än en rent biomedicinsk – hur ett läkemedel presenteras för patienten kan vara lika viktigt som själva läkemedlet.
Vi jämförde effekterna av ett SSRI-läkemedlet escitalopram vid social ångest (även kallat social fobi). Två grupper med totalt 46 patienter fick behandling med samma läkemedel under nio veckor, men de fick olika information om vad det var för kapslar de fick. En grupp informerades sanningsenligt om att de fick preparatet escitalopram och att studier stödjer att det är effektivt vid social ångest. Till den andra gruppen sa man istället att de bara fick aktiv placebo, ett preparat som skulle ge liknande biverkningar som SSRI, men utan ångestdämpande effekt. Efter behandlingen kontrollerades med blodprov att deltagarna hade tagit läkemedlet och det var inga skillnader mellan grupperna.
Resultaten visade att båda grupperna förbättrades efter behandlingen, men olika mycket. I gruppen som fått information om att de fick SSRI var det tre gånger fler patienter som svarade på behandlingen än i gruppen som informerades om att de fick aktiv placebo. Vid jämförelse av symtomskattningar före och efter behandling för de båda grupperna såg vi en dubbelt så stor effekt hos gruppen som fick den sanningsenliga informationen. När det gällde förväntansångest inför att hålla tal kunde vi däremot inte se några skillnader mellan grupperna, båda förbättrades av behandlingen. Vi gjorde även avbildningar av hjärnaktivitet vid en uppgift relaterad till social ångest och kunde se vissa skillnader i hjärnaktivitet mellan grupperna, bland annat minskad aktivitet i amygdala hos dem med minskad social ångest.
– Vi tittade på hur många det var som svarat bra på behandlingen. Och det var stora och signifikanta skillnader. Det var 50 procent i gruppen som fått korrekt information och bara 14 procent i den andra gruppen, säger Professor Tomas Furmark.
Sammanfattningsvis ger vår studie stöd för att nyttan av SSRI-preparat i stor utsträckning påverkas av psykologiska faktorer som positiva förväntningar, något som traditionellt sett kopplats till placebo. Den ångestdämpande effekten av escitalopram tycks i stor utsträckning påverkas av hur läkemedlet presenteras. Våra resultat tyder på att effekten av SSRI-läkemedel bättre förklaras av en biopsykosocial modell än en rent biomedicinsk – hur ett läkemedel presenteras för patienten kan vara lika viktigt som själva läkemedlet.
[lightbox link=”http://www.carlbring.se/wp/wp-content/uploads/2017/10/covertovert.jpg” thumb=”http://www.carlbring.se/wp/wp-content/uploads/2017/10/covertovert.jpg” width=”389″ align=”center” title=”” frame=”true” icon=”image” caption=””]
Foto: John Campbell
Text: Hedvig Nettelblad
Läs artikeln i sin helhet:
Faria, V., Gingnell, M., Hoppe, J. M., Hjorth, O., Alaie, I., Frick, A., Hultberg, S., Wahlstedt, K., Engman, J., Månsson, K. N. T., Carlbring, P., Andersson, G., Reis, M., Larsson, E.-M., Fredrikson, M., & Furmark, T. (2017). Do You Believe It? Verbal Suggestions Influence the Clinical and Neural Effects of Escitalopram in Social Anxiety Disorder: A Randomized Trial. EBioMedicine, 24(Supplement C), 179-188. doi:10.1016/j.ebiom.2017.09.031
Här finns en kommentar av Irving Kirsch i samma tidskrift: http://www.ebiomedicine.com/article/S2352-3964(17)30392-4/fulltext
Hej Per!
Har du någon erfarenhet av MAO-hämmare? Tänker då speciellt på aurorix. Fick på eget önskemål den utskriven efter att ha läst att den kan fungera vid social ångest. Hur ser du på aurorix jämfört med SSRI? Vilken medicin skulle du säga att personer med social ångest svarar bäst på, generellt? Förstått att setralin är vanlig att få utskriven vid social ångest, men om detta är “av vana” eller för att den är så pass bra, har jag inte förstått. Just citalopram, som artikeln handlar om, har jag tidigare provat.
Mvh Moa
Hej Moa!
Först vill jag tipsa om att du hittar ett delsvar i en tidigare kommentar jag skrivit här: https://www.carlbring.se/testa-om-du-har-social-fobi-14-snabba-kryssfragor-ger-dig-svar-pa-2-minuter/#comment-3175360179
Eftersom jag inte är läkare vågar jag inte mig på att säga för mycket om mediciner, men så här skrev vi i en bok 2012:
“Farmakologisk behandling
Kanske har du själv kommit i kontakt med något eller några av de preparat som brukar användas. Här följer några exempel:
Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI-preparat): t.ex. escitalopram (Cipralex®), sertralin (Zoloft®), fluvoxamin (Fevarin®) och paroxetin (Seroxat®). Dessa preparat, som balanserar nivåerna av serotonin i hjärnan, började bli vanliga i början av 1990-talet och har ökat i användning under senare tid. Preparaten används som antidepressiva mediciner men även för behandling av olika typer av ångesttillstånd som paniksyndrom och social fobi. Preparaten har många fördelar, bl.a. därför att biverkningarna oftast inte är allvarliga. Icke-tricykliska serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRIpreparat): t.ex. venlafaxin (Efexor®), liknar SSRI-preparaten men har utöver effekten på serotonin också en förstärkande effekt på signalsubstansen noradrenalin.
Bensodiazepiner: t.ex. alprazolam (Xanor®), klonazepam (Iktorivil®), oxazepam (Sobril®), diazepam (Stesolid®) och lorazepam (Temesta ®), är lugnande medicin som används vid behov då de ger snabb effekt vid svår ångest. Denna läkemedelsgrupp började användas för ångestdämpning under 1960-talet. Preparaten rekommenderas dock inte idag som förstahandsval vid behandling av social fobi då de kan vara beroendeframkallande vid längre tids användande och medföra risk för missbruk.
Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare): ett slags antidepressiv medicin som idag används betydligt mer sällan än SSRI-preparaten (se ovan). Vissa av dessa preparat, s.k. traditionella MAO-hämmare som fenelzin (Nardil®), kräver att man håller en kontrollerad diet eftersom man annars riskerar att drabbas av snabb blodtrycksstegring. Det problemet har dock inte s.k. reversibla MAO-hämmare som moklobemid (Aurorix®).
Betablockerare: t.ex. propranolol (Inderal®) och atenolol (Tenormin ®), är egentligen medicin för högt blodtryck eller hjärtsvikt. Tabletterna dämpar tillfälligt kroppsliga nervositetssymtom och används därför ofta av personer med scenskräck eller rädsla för att hålla föredrag. Studier antyder dock att de inte fungerar speciellt bra vid den generaliserade formen av social fobi över längre tid. Det finns alltså en hel del medicinska preparat som hjälper mot social ångest. I Sverige har Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) utrett det vetenskapliga forskningsstödet för olika behandlingar av social fobi. De läkemedel som hade den högsta bevisstyrkan, dvs. den starkaste dokumentationen, var paroxetin, fluvoxamin, sertralin, venlafaxin och escitalopram. Det råder ingen tvekan om att läkemedel kan vara till stor hjälp för många människor med social fobi, men det finns också nackdelar. En del får biverkningar av olika slag, säkerhetsföreskrifter måste följas och det kan inte uteslutas att svårigheterna kan komma tillbaka när man slutar ta medlet. Effekten av långvarig behandling med psykofarmaka är dåligt utredd vid social fobi. Kortsiktigt kan läkemedel ge väl så goda effekter som psykologisk behandling, men långtidseffekterna kan tala till fördel för psykologisk behandling som enligt undersökningar visat sig ge bestående förändringar av beteendet och därmed tycks skydda mot återfall.” (Saxat från sidan 30-31 från denna bok: https://www.bokus.com/bok/9789147097548/social-fobi-effektiv-hjalp-med-kognitiv-beteendeterapi/ ).