Svensk 12-månaders prevalens av paniksyndrom med eller utan agorafobi

Det fanns två mål med föreliggande studie. Det första var att avgöra 12-månadersprevalensen för paniksyndrom med eller utan agorafobi i Sverige (utifrån DSM-IV:s kriterier), det andra att få en bild av hur effektivt Internet är som hjälpmedel vid denna typ av undersökningar. Deltagarna bestod av två grupper. Den första var den slumpade postgruppen (n=591) som fick svara på en enkät de fått via post. Sammanlagt skickades 1 000 enkäter ut, och svarsfrekvensen var 63.4 %. Den andra gruppen var den, via Aftonbladets hemsida, självrekryterade Internetgruppen (n=64) som fick svara på i stort sett samma enkät via Internet. Enkäten var en översatt version av panikmodulen i Composite International Diagnostic Interview (CIDI), som kompletterats med ytterligare frågor. CIDI är ett strukturerat diagnosverktyg som getts ut av World Health Organization (WHO) och kan användas av lekmän efter utbildning (WHO, 1997).

Resultatet blev att 12-månadersprevalensen i postgruppen var 2.2 % (CI 95 % 1.02 % - 3.38 %), och i Internetgruppen 14.1 % (CI 95 % 5.6 % - 22.6 %). Dessa resultat skiljer sig signifikant åt, varför man inte kan slå ihop dem till en homogen grupp. Kombinerat med ett lågt deltagarantal i Internetgruppen leder detta till slutsatsen att det finns vissa hinder för användandet av Internet i denna typ av undersökningar. Det var också tydligt att de allra flesta (86 %) i postgruppen föredrog eller enbart hade möjlighet att svara via post. Då det endast var postgruppen som var slumpad, bör detta resultat tillmätas högst värde.