Prokrastinering är ett vanligt problem och brukar beskrivas som att medvetet skjuta upp något man planerat att göra, trots att man förväntar sig negativa konsekvenser av uppskjutandet. På senare tid har det forskats mycket om prokrastinering, men forskarvärlden är inte helt enig när det gäller hur fenomenet ska definieras och hur man bäst mäter det.
I en internationell studie – som precis accepterats för publicering i Frontiers in Psychology – undersökte vi två skalor för mätning av prokrastinering: Pure Procrastination Scale (PPS) och Irrational Procrastination Scale (IPS). Dessa två sjävlskattningsskalor utvecklades och testades 2010 på drygt 4 000 engelskspråkiga undersökningsdeltagare och visade sig då ha god validitet, alltså vara trovärdiga metoder för att mäta prokrastinering. Skalorna har dock sedan dess endast i begränsad omfattning testats på icke engelskspråkiga.
Vi administrerade skalorna till 2893 personer i Finland, Tyskland, Italien, Norge, Polen och Sverige. Det visade sig att PPS fungerar som ett bra mått av prokrastinering genom att mäta tre olika faktorer: beslutsprokastinering, beteendeprokastinering och punktlighet.
Faktorn beteendeprokrastinering visades sig sammanfalla med den ”irrationella prokrastinering” som IPS mäter. Skalorna visade en viss känslighet för kulturella skillnader. Vi kunde bland annat se att faktorn punktlighet var känsligare för kulturella skillnader än SSP:s övriga faktorer (framför allt var detta mellan Sverige och Italien).
Det kan dock alltid finnas problem med att enbart mäta prokrastinering med hjälp av självskattning. Exempelvis kan det vara svårt att skilja allvarligare, kronisk prokrastinering från mindre problematiskt uppskjutarbeteende, vilket är en viktig distinktion om man vill mäta förekomsten av prokrastinering i befolkningen. Dessutom finns alltid risken att deltagarnas svar vid självskattningar påverkas av andra faktorer, till exempel kanske man ogärna vill erkänna hur stora svårigheter man faktiskt har (och därför svarar mer socialt önskvärt. Testa dig själv – hur mycket ljuger du i enkäter?). Därför är det värdefullt att ta fram fler mätverktyg som kan komplettera dessa skalor vid forskning om prokrastinering.
[ Sammanfattat av Hedvig Nettelblad ]
Läs artikeln i sin helhet här (open access):
Svartdal, F., Pfuhl, G., Nordby, K., Foschi, G., Klingsieck, K., Rozental, A., Carlbring, P., Lindblom, S., & Rębkowska, K. (2016). On the Measurement of Procrastination: Comparing Two Scales in Six European Countries. Frontiers in Psychology, 7(1307). doi:10.3389/fpsyg.2016.01307