I dag accepterades en unik psykoterapistudie där sex olika svenska universitet samarbetat (Linköping, Stockholm, Uppsala, Umeå, Lund och Östersund). Behandlingsstudien, som nu finns online i Journal of Anxiety Disorders, ställdes två behandlingsformer emot varandra. I den ena ringhalvan stod en mobiltelefonanpassad version av den så kallade SOFIE-behandlingen. SOFIE är ett internetbaserat program med behandlarstöd som bygger på kognitiv beteendeterapi och som rekommenderas av Socialstyrelsen i Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom. Man kan säga att ca 90% av innehållet i SOFIE-behandlingen kommer från en svensk bok på Liberförlag. I den nyss publicerade artikeln anpassades SOFIE-behandlingen till ett mobiltelefonformat. Detta genom att minska ner textomfånget och istället komplettera med videosnuttar.
I den andra ringhalvan stod interpersonell psykoterapi. Interpersonell psykoterapi är en empiriskt grundad behandling framförallt för personer med depression. Interpersonell psykoterapi som behandling av depression har funnits vara jämförbar med andra etablerade psykoterapier (referens). När det gäller Interpersonell psykoterapi som behandling av olika ångesttillstånd har forskningen ännu inte kommit så långt, men vissa mindre studier pekar på att Interpersonell psykoterapi mycket väl kan vara effektivt. I Interpersonell psykoterapi utgår man teoretiskt från den interpersonella teoribildningen och anknytningsteorin. Tanken är att social fobi kännetecknas av osäkerhet i sin sociala roll vilket bottnar i strävanden efter anknytning kontra autonomi. Detta uttrycks i självbeskyddande beteenden på så vis att den socialfobiska individen har svårt att socialisera med andra, att prata om sig själv på ett öppet och positivt utelämnade sätt, att försäkra sig om och uttrycka sina preferenser, och att uppleva positiva aspekter av sociala interaktioner trots att personen inte saknar de sociala färdigheter som behövs. I behandlingen får patienten hjälp att analysera sina interpersonella mönster och att uttrycka sig i enlighet med sina preferenser och känslor med mer öppenhet och säkerhet. Självbeskyddande beteenden ersätts med närmandebeteenden. Positiva reaktioner som empati, acceptans och uppskattning från andra kan antas förstärka dessa beteenden.
Sammanlagt lottades 52 personer med diagnostiserad social fobi till antingen kognitiv beteendeterapi eller interpersonell psykoterapi. Båda behandlingarna var utformade för smartphones men var även tillgängliga via paddor och vanliga stationära datorer.
Data samlades in före behandlingsstart, under behandlingen samt både direkt efter och vid en 3-månadersuppföljning. Huvudutfallsmåttet var självskattningsskalan Liebowitz Social Anxiety Scale.
Resultatet pekade på statistiskt säkerställda förbättringar i båda grupperna. Det vill säga deltagare i båda grupperna fick en så kallad signifikant förbättring. Men förbättringen var större i gruppen som fick kognitiv beteendeterapi jämfört med Interpersonell psykoterapi. Mellangruppseffektstorleken var moderat (Cohens d = 0,64 till förmån för kognitiv beteendeterapi). Det fanns även en skillnad i antalet som svarade väl på behandlingen. Andelen responders var 55,6 % i KBT-gruppen medan motsvarande siffra var 8,0 % för gruppen med interpersonell psykoterapi. Slutsatsen i artikeln är att kognitiv beteendeterapi vid social fobi via mobiltelefon ger goda resultat för många, men långt ifrån alla blir tillräckligt förbättrade. Att Interpersonell psykoterapi inte fick lika goda resultat skulle kunna bero på behandlingsinnehållet, men även det faktum att denna behandling ännu inte genomgått lika många revideringar som motsvarande behandlingsprogram för KBT. Dessutom fanns en tydlig skillnad mellan denna studies behandling och traditionell interpersonell terapi. I smartphone-versionen av behandlingen arbetade varje deltagare med samtliga fyra kärnområden i interpersonell terapi (obearbetad sorg, rollövergångar, rollkonflikter respektive interpersonella nedsättningar). Detta gjordes under loppet av en 9-veckorsbehandling. I traditionell interpersonell terapi identifierar klienten under initialfasen vanligtvis enbart ett eller högst två problemområden att arbeta med. Detta kan mycket väl ha bidragit till att deltagarna inte hunnit omsätta det de lärt sig inom ett problemområde i vardagslivet och generaliseringen av insikter och nya erfarenheter i övningarna till deltagarens liv i stort kan ha varit bristfällig. De fåtal studier som undersökt effekten av interpersonell terapi vid social fobi har varit längre. Ofta mellan 14, 15 och 20 veckor.
Även om resultatet går i linje med en större Tysk studie där KBT och interpersonell psykoterapi också ställdes emot varandra, men där patient och terapeut träffades fysiskt, så bör slutsatsen snarare ses som en bred ingång till inhämtning av mer kunskap kring hur interpersonell psykoterapi kan förmedlas samt hur interpersonell psykoterapi kan behandla social fobi. Kasta alltså inte ut barnet med badvattnet!
Referens till den nyss accepterade artikeln:
Dagöö, J., Persson Asplund, R., Andersson Bsenko, H., Hjerling, S., Holmberg, A., Westh, S., Öberg, L., Ljótsson, B., Carlbring, P., Furmark, T., & Andersson, G. (2014). Cognitive behavior therapy versus interpersonal psychotherapy for social anxiety disorder delivered via smartphone and computer: a randomized controlled trial. Journal of Anxiety Disorders, 28, 410-417.
Tack Per för en bra sammanfattning.