Vem som helst får i dag behandla psykisk sjukdom. Psykologförbundet vill jämställa behandling av psykiatriska diagnoser med somatiska sjukdomar, och vill därför att det ska införas ett förbud för icke legitimerad personal att ge behandling. Detta debatterades under en Almedalsvecka utan resultat. Det finns nämligen en stark invändning från kritiker som menar att det saknas påvisade skador till följd av behandling av icke legitimerade personer. Samtidigt menar förbundsjurist Camilla Damell att det inte är så konstigt för det finns ju ingen instans dit personer som utsatts för skadlig behandling kan vända sig, inga register. Men hur är det då? Är det värsta som kan hända att behandlingen bara är värdelös? Eller kan den till och med vara skadlig? Ett extremfall är Thomas Quick vars psykoterapi ledde till att han felaktigt erkände 29 mord och blev dömd för 8 av dessa (samtidigt viktigt att betänka att medicineringen kan haft en betydande roll för att erkännandena om mord tillslut kom).
Men hur är det då med evidensbaserade behandlingar – kan de ge biverkningar? Detta är något som Ulf Jonsson på Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) intresserat sig för och även skrivit en tänkvärd artikel med titeln ”Undersök även baksidan av psykologisk behandling”.
Samuel Bystedt (som precis fått sin psykologexamensuppsats godkänd vid Stockholms universitet) undersökte tillsammans med sina handledare professor Per Carlbring och doktorand Alexander Rozental huruvida det finns biverkningar av psykoterapier.
Negativa effekter av psykologisk behandling är onekligen ett eftersatt kunskapsområde. Tidigare forskning har visat att klinikers kunskaper inom området kan bli bättre. Syftet med Samuels uppsats var att med en induktiv ansats belysa klinikers kunskaper om – och egna erfarenheter av – eventuella negativa effekter. Han ville även relatera detta till befintlig forskning. En webbaserad anonym enkät konstruerades med 14 öppna frågor. Under den veckan som enkäten var tillgänglig inkom svar från 74 behandlare. Ungefär 80% av respondenterna var legitimerade psykologer och 30% av dessa var även legitimerade psykoterapeuter. Svaren bearbetades kvalitativt genom tematisk analys. Resultatet visade att behandlarna med några få undantag ansåg att det faktiskt existerar ett problem med negativa effekter och att de flesta även hade egna kliniska erfarenheter av detta. Kunskapen om befintlig forskning på området var emellertid relativt låg. De teman som framkom i fritextsvaren presenteras och diskuteras under rubrikerna: karaktäristika hos negativa effekter, orsaksfaktorer, samt kriterier och metoder för bedömning av negativa effekter. Uppsatsen finns fritt tillgänglig via länken nedan.
Referens:
Bystedt, S. (2014). Klinikers perspektiv på negativa effekter av psykologisk behandling. Psykologexamensuppsats, 30 hp, Stockholms Universitet, Stockholm.
Uppdatering – läs också: