Vi lever i en tid där människor spenderar allt mer tid uppkopplade mot internet och där sociala interaktioner som tidigare skedde i det verkliga livet har flyttat över till digitala plattformar. Samtidigt ökar också efterfrågan på vård för psykologiska besvär som depression och ångest. I dagens samhälle blir det alltså särskilt intressant att undersöka huruvida det är möjligt att flytta över traditionell psykologisk behandling till att förmedlas online istället, utan att kvalitén på behandlingen för den sakens skull går förlorad. I en studie, som vi nyligen publicerat Behaviour Research and Therapy, undersöks hur effektiv Internetbaserad KBT (IKBT) som förmedlas av psykologstudenter är för depression, social ångest och paniksyndrom. Innehållet i en IKBT-behandling fokuserar på att uppmuntra patienter till att göra systematiska och betydande beteendeförändringar, för att på så sätt minska kärnsymtomen för det tillstånd som behandlas. IKBT för depression fokuserar i regel på komponenter som kognitiv omstrukturering och beteendeaktivering medan IKBT för ångestsyndromen i typiska fall innehåller exponeringsövningar och beteendeexperiment. En fördel med att studera just IKBT är det tydligt strukturerade upplägget av behandlingen, vilket gör att följsamhet av behandlingsprotokollet enklare upprätthålls. Detta gör i sin tur att IKBT passar särskilt väl för att studera behandlingsprocesser. Tidigare genomförda randomiserade kontrollerade studier har visat stora effekter av IKBT på kärnsymtom för depression, social ångest och paniksyndrom. Dessa tidigare resultat har också visat sig vara överlägsna passiva kontrollgrupper.
Studien vid Karolinska Institutet hade två primära syften, det första var att undersöka effektiviteten av internetbaserad KBT för depression, social ångest och paniksyndrom i en träningsklinik, det vill säga att behandlingen utförs av studenter under handledning, på ett Universitet. Hypotesen var att IKBT skulle vara associerat med stora och signifikanta minskningar av primära symtom, i linje med resultat från tidigare forskning. I hypotesen ingick även att de kärnsymtom som varje behandling fokuserade på skulle ha större förbättringar än de symtom som behandlingen inte specifikt riktades mot. Det andra syftet med studien var att undersöka demografiska, kliniska och mekanistiska prediktorer för respons till behandlingen. Ingen hypotes gjordes gällande demografiska karaktäristika, men man hypotiserade att tidigare eller pågående behandling skulle predicera ett sämre behandlingsresultat, då dessa individer skulle kunna representera patienter som inte svarar på behandling. Baserat på kognitiva beteende modeller så hypotiserades det även att större brister i följande mekanistiska prediktorer skulle resultera i bättre behandlingsresultat; baslinjenivå av beteendeaktivering, frekvens av negativa automatiska tankar, domänspecifika katastroftankar och säkerhetsbeteenden för social ångest och paniksyndrom. Tidigare litteratur visar blandade resultat gällande i hur stor grad liknande mekanismer kan förutspå behandlingsresultat. Enligt teorin bör dock patienter som har större brister inom motsvarande områden som behandlingen riktas mot, förväntas ha bättre resultat utav behandlingen.
Mellan åren 2014 till 2017 utförde psykologstudenter under sitt fjärde år vid Karolinska Institutet, tillsammans med handledare, IKBT behandling på en träningsklinik för depression, social ångest och paniksyndrom. Träningskliniken för IKBT marknadsfördes på sociala medier och i dagstidningar över hela landet. De som var intresserade kunde gå in på klinikens hemsida och där inhämta mer information, därefter genomfördes en online screening för att ansöka om att delta i behandlingen. Av säkerhetsskäl uteslöts personer som indikerades vara suicidala, var djupt deprimerade eller hade alkoholbrukssyndrom, dessa personer refererades till andra ställen för behandling. De kvarvarande personerna kontaktades av psykologstudenter som genomförde en strukturerad diagnostisk intervju över telefon. För att inkluderas i studien behövde deltagarna uppfylla kriterier enligt DSM för depression, social ångest eller paniksyndrom, med eller utan agorafobi. Därefter hölls intervjuer för att bedöma deltagarnas lämplighet, och efter att potentiella deltagare uteslutits för att de exempelvis ej uppfyllt diagnoskriterierna återstod till slut 370 deltagare i studien.
Psykologstudenterna administrerade behandlingen under 10 veckor, utan avgift och med handledning veckovis. Behandlingens innehåll bestod av textbaserade moduler i PDF-format som genomfördes vecka för vecka och som innehöll hemuppgifter och reflektionsfrågor. All kommunikation via plattformen var krypterad och deltagarna kunde kontakta sina behandlare när de ville, vi ett e-postliknande kommunikationssystem. Resultatet av behandlingen mättes genom självskattningsskalor av hur allvarliga symtomen var för depression, social ångest och paniksyndrom före och efter behandlingen. I tillägg till detta så mättes processmått och kärnsymtom varje vecka löpande under hela behandlingen.
Studiens resultat visade att hypotesen om att behandlingen skulle leda till stora och signifikanta minskningar av primära symtom bekräftades, depressiva symtom, symtom för social ångest och symtom för paniksyndrom visade på stora förbättringar jämfört med före behandlingen. Gällande hypotesen om demografiska skillnader så fann man inga signifikanta interaktioner av någon av variablerna, ålder, kön eller utbildningsnivå. Hypotesen om huruvida tidigare psykologisk behandling påverkar resultatet av behandlingen bekräftades i depressionsgruppen av att man fann en signifikant effekt där tidigare behandling ledde till ett sämre resultat jämfört med de som inte hade genomgått tidigare behandling. Man såg däremot inte någon signifikant skillnad mellan de som fått behandling tidigare och de som inte fått det hos de som behandlades för social ångest och paniksyndrom.
Hypotesen om mekanismer som driver ett positivt behandlingsresultat bekräftades för deltagarna med depression genom att mer negativa automatiska tankar vid baslinjemätning predicerade en större minskning av depressiva symtom vid eftermätningen. Däremot såg man inte en effekt av beteendeaktivering vid baslinjemätning jämfört med förbättring av depressiva symtom. För gruppen med social ångest visades inga signifikant effekter av baslinjenivå av sociala kognitioner eller frekvens av negativa sociala kognitioner eller säkerhetsbeteenden. För gruppen med paniksyndrom såg man en signifikant effekt av baslinjenivå av säkerhetsbeteenden, så att fler säkerhetsbeteenden i början av behandlingen predicerade ett bättre behandlingsresultat.
De slutsatser som kan dras av studien är alltså att IKBT är effektivt för att behandla och reducera symtom för depression, social ångest och paniksyndrom. De som behandlas för depression och inte har genomgått behandling tidigare tenderar att få bättre resultat och de som har mer depressiva automatiska tankar vid baslinjemätning förväntas också uppnå bättre resultat av behandlingen. I och med att studien genomfördes av studenter under sin utbildning så antyder det också att lång klinisk erfarenhet inte är nödvändigt för att IKBT ska ge goda effekter på symtomreduktion. I linje med tidigare forskning så finns det få demografiska faktorer som indikerar positiva resultat av behandling, vilket tyder på att IKBT är effektivt över ålder, kön och utbildningsnivå. Resultaten från studien bidrar till en växande samling av evidens i linje med att internet på ett effektivt sätt kan användas för att förmedla KBT-behandling. Det verkar således som att det inte innebär något betydande hinder för kvalitén på psykologisk behandling att den följer med den digitala utvecklingen i samhället och förmedlas online istället. Ett resultat som blir särskilt relevant under den rådande Covid-19 pandemin, då efterfrågan på digitalt förmedlad vård är större än någonsin tidigare.
Text: Ida Källgren
Foto: janeb13 från Pixabay
Läs artikeln i sin helhet:
Niles, A. N., Axelsson, E., Andersson, E., Hedman-Lagerlöf, E., Carlbring, P., Andersson, G., Johansson, R., Widén, S., Driessen, J., Santoft, F., & Ljótsson, B. (2021). Internet-based cognitive behavior therapy for depression, social anxiety disorder, and panic disorder: Effectiveness and predictors of response in a teaching clinic. Behaviour Research and Therapy, 136, 103767. doi:10.1016/j.brat.2020.103767
Relatierat tips på tal om COVID:
De Witte, Carlbring, et al.: Online consultations in mental healthcare during the COVID-19 outbreak: An international survey study on professionals’ motivations and perceived barriers. Internet Interventions, 25, 100405. doi:10.1016/j.invent.2021.100405