Rikard Sunnhed disputerar den 14 april på sin doktorsavhandling med titeln “Cognitive therapy and behavioral therapy for insomnia disorder: efficacy, moderators and mediators“.
Var med på den digitala disputationen 14/4 kl 13:15 (ingen föranmälan krävs):
https://stockholmuniversity.zoom.us/j/64986273328
Opponent: Professor Ståle Pallesen, University of Bergen, Norge.
Handledare: Docent Markus Jansson-Fröjmark, professor Per Carlbring och professor Hugo Hesser.
Från Rikards sammanfattning:
Insomni är den näst vanligaste psykiatriska störningen och den vanligaste sömnstörningen. Kognitiv beteendeterapi för insomni (KBT-I) har väldokumenterade effekter och anses vara förstavals behandlingen för insomni. Även om KBT-I anses vara en effektiv behandling, så når fortfarande en betydande andel av patienterna inte en tillfredställande respons och en ännu större andel misslyckas med att bli fria från sina besvär. Dessutom är mycket lite känt om effekterna av de separata komponenterna i KBT-I-paketet, eller om vad som modererar eller medierar deras effekt. Att erhålla kunskap om komponenter, moderatorer och mediatorer kan vara ett sätt att identifiera relevanta områden för att optimera och anpassa komponenterna i KBT-I till specifika undergrupper av insomni, något som i slutändan kan förbättrar resultaten och hjälpa fler med insomni.
Syfte
Det övergripande syftet med denna avhandling var att främja den teoretiska och kliniska kunskapen om KBT-I genom att utforska dess huvudsakliga terapeutiska modeller – kognitiv terapi (KT) och beteendeterapi (BT) – deras jämförbara effekt, vad som modererar, samt vad som medierar deras effekt.
Studier
För att realisera syftet utfördes en stor randomiserad kontrollerad studie som involverade 219 individer med insomni som randomiserades till CT, BT eller en väntelista. Från denna kliniska prövning härleddes tre studier. Studie 1 undersökte den jämförbara effekten av CT och BT gentemot en väntelista på ett brett spektrum av insomni relaterade utfall. Studie 2 undersökte teoretiskt härledda konstrukt från båda terapimodellerna och insomni relaterade konstrukt som potentiella prediktorer och moderatorer för utfallet av de två terapierna. Studie 3 undersökte teoretiska processvariabler från den kognitiva modellen som mediatorer för utfallet i både CT och BT.
Resultat
Det övergripande resultatet från studie I var att båda terapierna överträffade väntelistan och visade sig vara jämförbart effektiva behandlingar för insomni på majoriteten av utfallen. BT var förknippat med betydligt fler negativa bieffekter, medan KT fick betydligt fler minuter av telefonstöd.
Studie II visade att mängden vakentid på morgonen och variationen i tiden för sänggående modererade effekten av både KT och BT. Resultaten visade att de som upplevde mindre ofrivillig vakentid på morgonen och hade mindre variation i tiden för när de gick och lade sig i sängen uppnådde större förbättringar av sin insomni i KT. Å andra sidan uppnådde de som hade större besvär med ofrivillig vakentid på morgonen och mer variation i tiden för sänggående större förbättringar av sin insomni i BT. Resultaten visade också att större grad av insomni och mer nattlig vakentid efter insomning innan behandlingen predicerade större grad av insomni efter behandlingen, samt att högre sömneffektivitet före behandling predicerade lägre grad av insomni efter behandling.
Studie III visade att en minskning av dysfunktionella antaganden och monitorering av sömn av sömnrelaterade hot under behandlingen medierade förbättring av insomni i KT. Resultaten visade också att minskade säkerhetsbeteenden och dysfunktionella antaganden under behandlingen medierade förbättring av insomni i BT, även om dessa inte var lika tydliga mediatorer som dem i KT eftersom förbättringar i dessa mediatorer också ömsesidigt predicerades av minskningar i insomni.
Slutsatser
Resultaten från studie I indikerar att KT och BT uppnår likvärdiga effekter samt att både KT och BT är effektiva som fristående behandlingar för insomni. Studie II gav stöd för att effekterna i de två terapierna i KBT-I kan bero på olika egenskaper hos patienten vid baslinjen. Resultaten från studie II tyder således på att behandlingarna i KBT-I skulle kunna skräddarsys utifrån patientens egenskaper före behandling för att optimera resultaten. Studie III gav stöd för kognitiva processer som viktiga faktorer att påverka för att minska insomni och understryker värdet av att mäta samt fokusera på att minska dysfunktionella antaganden, monitorering och säkerhetsbeteenden för att behandla insomni, samt betonar vikten av dessa begrepp i förståelsen av insomni.