Idag kommer psykologen och doktoranden Jonas Rafi att försvara sin avhandling “A Workplace Prevention Program for Problem Gambling“. Jag har varit huvudhandledare och Petra Lindfors biträdande. Opponent är Anders Håkansson.
Så här beskriver Jonas sin avhandling:
“Problem med spel om pengar är ett folkhälsoproblem förknippat med allvarliga negativa konsekvenser för spelaren. Spelproblem kan också leda till negativa konsekvenser för spelarens arbetsplats. Arbetsplatsen kan därför lämpa sig väl för preventiva insatser mot spelproblem, precis som vid andra beroendeproblem. Effekterna av en preventiv insats mot spelproblem har dock inte utvärderats.
Den här avhandlingen undersökte effekterna av ett preventionsprogram mot spelproblem som innefattade policyutveckling och kompetensutvecklingsutbildning för chefer. Studie I använde baslinjedata för att utforska frågor som rör spel, spelproblem och arbetsplatsen hos anställda (n=3629) i tio svenska organisationer. Organisationerna bestod av både privata och offentliga organisationer samt arbetare och tjänstemän. Resultaten visade att ungefär en av tjugo anställda kände till någon som spelar under arbetstid, och resultatet var liknande för både chefer och medarbetare. Av respondenterna kategoriserades 3,6% som risk- eller problemspelare. Andelen riskspelare var högre bland medarbetare (3,8%) än chefer (1,3%). Vidare angav 11,4% av de anställda att organisationen hade en spelpolicy, vilket kan jämföras med att 94,3% av cheferna och 63,3% av medarbetarna angav att en alkoholpolicy fanns. Sammantaget visar resultaten i den här studien att spel om pengar kan vara ett viktigt fokus för insatser för skadligt bruk på arbetsplatser. Mer forskning behövs för att undersöka vilka negativa effekter som är associerade med spel om pengar på arbetsplatsen, och huruvida vissa typer av spel är förknippade med fler och allvarligare negativa konsekvenser än andra.
Studie II använde en klusterrandomiserad design för att undersöka effekterna av ett preventionsprogram. Tio organisationer randomiserade till intervention eller väntelista. Preventionsprogrammet inkluderade två övergripande komponenter: utarbetande av en policy för spel om pengar samt utbildning för chefer om problem med spel om pengar och annat skadligt bruk. Individer som var anställda under minst ett av tre mättillfällen blev tillfrågade om att delta. Totalt 490 chefer (svarsfrekvens 73%) och 4146 medarbetare (svarsfrekvens 43,3%) deltog i studien genom att besvara enkäten vid minst ett tillfälle. Det primära utfallsmåttet var chefers benägenhet att agera när de oroar sig för en anställd angående spel eller annat skadligt bruk. Skillnad i förändring över tid mellan interventionsgruppen och väntelistegruppen undersöktes med linjära mixade modeller. Resultaten visade att de chefer som deltog i utbildningsinsatsen ökade sin benägenhet att agera signifikant jämfört med väntelistegruppen. När förändringen i benägenhet att agera jämfördes mellan väntelistegruppen och hela interventionsgruppen, inkluderat de chefer som inte deltog i utbildningen, kvarstod dock inte denna skillnad. Analyser av sekundära utfallsmått visade att det fanns signifikanta interventionseffekter avseende chefers kännedom om en spelpolicy, upplevd säkerhet för hur de ska agera när de oroar sig för en anställd gällande spelproblem eller annat skadligt bruk, samt andelen chefer som hade agerat för att stödja en medarbetare som de oroat sig för.
Sammantaget visar studien att preventionsprogrammet har effekt på relevanta utfall, framför allt för dem som deltog i utbildningen. Studie III innehöll semistrukturerade intervjuer (n=23) med deltagare från utbildningsdelen för att fråga om deras erfarenheter av att delta i preventionsprogrammet. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, vilket resulterade i sex separata teman bestående av deltagarnas 1) förväntningar på utbildningen, 2) uppskattade aspekter av utbildningen, 3) erfarenheter av spelproblem, 4) förbättringsområden, 5) upplevelse av att få en ”stabil grund” gällande spelproblem och annat skadligt bruk, samt 6) tankar kring det ”svåra samtalet”.
Sammantaget ger resultaten både idéer för att förbättra spelspecifika interventioner för arbetsplatsen och är i linje med tidigare forskningsresultat om arbetsplatsinterventioner i allmänhet. Sammanfattningsvis visar avhandlingen att en preventiv insats mot spel på arbetsplatsen kan ha positiva effekter både på chefers benägenhet att hjälpa samt deras faktiskt utföra hjälpbeteenden när de misstänker att en anställd har problem med spelande eller annat skadligt bruk. Ytterligare programförbättringar och djupgående studier behövs dock för att dra slutsatser om förklaringar, robusthet och förändringsmekanismer.”