I dagarna kom en ny bok om ångest ut. Boken, som heter “Kort om ångest“, är skriven av Daniel och Jason Freeman med ett svenskt förord av Per Carlbring (se nedan). Daniel Freeman är professor i klinisk psykologi vid Oxford University i England. Jason Freeman är skribent och redaktör och har specialiserat sig på populärpsykologi och självhjälpsböcker.
Info om boken:
Varför känner vi ångest och rädsla? Är känslorna medfödda eller inlärda? Vad händer i hjärnan när vi känner rädsla? Hur vanligt är sjuklig ångest, och vilka behandlingar är mest effektiva?
Kort om ångest sammanfattar de senaste forskningsrönen inom psykologi, neurovetenskap, genetik, epidemiologi och kliniska undersökningar för att förklara vad ångest egentligen är. Boken behandlar de sex vanligaste ångestrelaterade åkommorna: fobier, panikångest och torgskräck, social ångest, generaliserat ångestsyndrom, tvångssyndrom, och posttraumatisk stress och förklarar varför ångest är en normal och viktig del av våra känsloliv.
Mitt förord:
I din hand håller du en bok som är angelägen för en stor del av Sveriges befolkning. Ångestsyndromen tillhör nämligen de stora folkhälsoproblemen och drabbar en betydande del av befolkningen någon gång i livet.
I boken beskrivs specifika fobier, social fobi, paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom, tvångssyndrom och posttraumatiskt stressyndrom. Du får ta del av modern forskning och medryckande redogörelser för hur olika teoretiska skolbildningar ser på uppkomst och vidmakthållande.
Oavsett vilken terapiskola som ligger närmast om hjärtat är det viktigt att veta att det finns bra hjälp att få. Trots detta är det mycket vanligt att man som drabbad drar sig för att söka hjälp. I de studier vi genomfört är det inte ovanligt att man haft sitt problem i 10 år eller mer. En av anledningarna till att man inte söker hjälp är för att man skäms. Det är synd. Särskilt med tanke på att problemen är så vanliga. Vi har i Sverige undersökt förekomsten av dessa ångestproblem och hittat siffror som föreslår att exempelvis Social fobi skulle vara så vanligt som upp till 15.6 % av befolkningen.
Boken beskriver en rad olika behandlingstekniker. Som Svensk är det extra roligt att professor Lars-Göran Öst omnämns. Han har utvecklat en metod, som kallas 1-sessionsbehandling, för att hjälpa personer som lider av exempelvis ormfobi. Genom att i små steg närma sig det man är rädd för, och få nya erfarenheter av att det man fruktar faktiskt inte inträffar, kan man på bara en terapisession komma mycket långt. Extra glädjande är att förbättringen tycks stå sig vid uppföljning flera år efteråt. Detta helt utan att nya symtom dykt upp istället, vilket den tidigare så populära så kallade symtomsubstitutionshypotesen gjorde gällande.
Behandlingsforskningen går snabbt fram. Ett tips för att hänga med i utvecklingen är att ta del av de behandlingsrekommendationer som Socialstyrelsen kontinuerligt ger ut på internet. Där kan man exempelvis gratis läsa att psykologisk behandling vanligen är förstahandsvalet vid ångesttillstånd och att lugnande mediciner (Bensodiazepiner), som beskrivs i boken, oftast ska vara det sista man provar efter att andra behandlingsalternativ är uttömda.
Boken innehåller även ett antal formulär för egenbedömning av symtomnivå. Viktigt att tänka på att dessa inte är ett sätt att fastställa en diagnos, utan endast ett sätt att kvantifiera hur mycket problem personen som fyller i enkäten upplever. Även denna tolkning ändras med tiden och för att ta del av det senaste rekommenderar jag en onlineresurs kallad www.FBanken.se
Jag hoppas att denna bok hjälper till att skapa en medvetenhet om ångestproblemen och därmed gör dem mindre tabubelagda.
Du kan även ladda ner det här: Kort om ångest Förord 3 sidor.