Susceptibility to Temptation Scale

Prokrastinering, på svenska ofta känt som uppskjutandebeteende, kan definieras på följande sätt: “Prokrastinering är att medvetet välja att fördröja ett tilltänkt handlingsförlopp trots vetskapen om att det kan leda till negativa konsekvenser.” (s. 66, Steel, 2007). Vanligen brukar tre aspekter av denna definition beskrivas som särskilt betydelsefulla: 1) medvetenhet om beslutet att välja ett handlingsförlopp framför ett annat, det vill säga ett aktivt undvikande 2) vetskap om att beslutet att skjuta upp något kan få följder, samt 3) insikten om att det kan resultera i negativa konsekvenser, vilka kan vara relaterade till sämre produktivitet och utfall, fysiska problem, psykiska besvär, interpersonella svårigheter, med mera.

Eftersom prokrastinering inte betraktas som en psykiatrisk diagnos har fenomenet framförallt studerats utifrån personlighetsdrag snarare än ett kliniskt perspektiv. Med andra ord har det bedrivits relativt lite forskning utifrån synvinkeln att det är ett problem som kan föranleda vissa åtgärder eller insatser. Det har dessutom förekommit ett stort antal självskattningsformulär som mätt olika saker kopplat till prokrastinering, exempelvis uppskjutna beslut, snarare än att se det som ett enhetligt fenomen. För att råda bot på detta genomförde Steel (2010) en meta-analys av samtliga tillgängliga självskattningsformulär, alltså en sammanslagning av den forskning som fanns på området. Genom faktoranalys undersöktes sedan vilka specifika påståenden i de olika självskattningsformulären som bäst verkade höra samman och mäter prokrastinering. Resultatet blev ett mer renodlat självskattningsformulär, Pure Procrastination Scale (PPS). I samband med detta skapade även Susceptibility to Temptation Scale (STS), vilket anses mäta individens förmåga att stå emot frestelser samt impulskontroll, vilket har visat sig vara korrelerat med prokrastinering, r = .41.

STS består av elva påståenden som besvaras utifrån Likert-skalan 1-5. Självskattningsformuläret översattes till svenska av Alexander Rozental och Per Carlbring vid Stockholms universitet i samband med en klinisk prövning av Internetbaserad kognitiv beteendeterapi för prokrastinering. STS svenska översättning utvärderades sedan psykometriskt av Erik Forsell och Andreas Svensson vid Linköpings universitet.

Fri att ladda ned och använda.

12

• 1 = Mycket sällan eller stämmer inte alls i mitt fall
• 2 = Stämmer sällan i mitt fall
• 3 = Stämmer ibland i mitt fall
• 4 = Stämmer ofta i mitt fall
• 5 = Mycket ofta eller stämmer helt och hållet i mitt fall

STS är tänkt att återspegla ett enda underliggande konstrukt. Utifrån en analys med hjälp av Principal Component Analysis på 710 individer som sökte till en klinisk prövning laddade nästan samtliga påståenden på en komponent och förklarade 45.24% av variansen, i linje med tidigare forskning (Steel, 2010).

Maxpoäng = 60.

Minimumpoäng = 12.

Medelvärdet för den svenska översättningen baseras på 710 individer som själva ansåg sig lida av prokrastinering och ville vara med i en klinisk prövning av Internetbaserad kognitiv beteendeterapi, M = 42.02 (SD = 7.07).

För de 150 individer som ingick i studien var medelvärdena för STS i de tre betingelserna 40.62-42.52 (SD = 6.86) före behandlingen, respektive 30.59-21.19 (SD = 8.25-8.64) efter behandling (för de som genomgick den första behandlingsperioden), se Rozental et al. (2015).

Prokrastinering är inte en psykiatrisk diagnos, utan går snarare att betrakta som ett problematiskt beteendemönster som hos vissa kan leda till stora svårigheter. Prokrastinering korrelerar samtidigt måttligt med andra självskattningsformulär som mäter depression (Patient Health Questionnaire, PHQ-9) r = .36, ångest (Generalized Anxiety Disorder Assessment, GAD-7) r = .32 och stress (Perceived Stress Scale, PSS) r = .39, vilket tyder på ett visst samband med andra svårigheter (Beutel et al., 2016). Eftersom prokrastinering emellertid inte är en psykiatrisk diagnos är det svårt att dra en gräns mellan mer vardagligt uppskjutandebeteende och när det kan vara befogat med en bedömning och behandling. Klingsieck (2013) beskriver dock några kriterier som har lyfts upp i forskningssammanhang: 1) problem med prokrastinering har förekommit i mer än sex månader 2) individen påverkas under mer än hälften av dagen, samt 3) fem eller fler fysiska eller psykiska besvär rapporteras.

Eftersom lite forskning kring prokrastinering har bedrivits utifrån ett kliniskt perspektiv saknas det för närvarande information om vilket tidsintervall som STS utgår ifrån.

Uppskattningsvis 2-4 minuter.

Nedan följer ett antal påståenden som handlar om din tendens att bli distraherad och avbruten av annat som lockar. Bedöm i vilken utsträckning du tycker att dessa påståenden stämmer in på dig genom att ringa in den siffra (1-5) som bäst beskriver din situation. Du räknar ut resultatet genom att summera alla dina poäng.

I utvärderingen av den svenska översättningen av STS var medelåldern för 710 individer 38.59 (SD = 11.0).

STS har en god test-retest reliabilitet, r = .73. Detta är för 50 individer som stod på väntelista för Internetbaserad kognitiv beteendeterapi för prokrastinering under ett tidsintervall på tio veckor.

.87.

STS har inte normerats på svenska.

• Alexander Rozental, fil.dr i psykologi: alexander.rozental@ki.se
• Per Carlbring, professor i klinisk psykologi: per@carlbring.se

STS har inte normerats på något språk.

• Piers Steel, professor in the Organizational Behaviour and Human Resources: piers.steel@haskayne.ucalgary.ca

Beutel, M. E., Klein, E. M., Aufenanger, S., Brahler, E., Dreier, M., Muller, K. W., . . . Wolfling, K. (2016). Procrastination, distress and life satisfaction across the age range: A German representative community study.PLoSOne, 11(2), e0148054. http://dx.doi.org/10.1371/journal.pone.0148054

Forsell, E. & Svensson, A (2014). Att skilja prokrastinerare från andra, och från varandra: en psykometrisk utvärdering av ett screening-batteri för prokrastinering och klusteranalys av ett svenskt sample med kliniska prokrastinerare.(Masteruppsats) Linköping: Institutionen för Beteendevetenskap och Lärande, Linköpings universitet.

Klingsieck, K. B. (2013). Procrastination: When good things don’t come to those who wait. European Psychologist, 18(1), 24–34. http://dx.doi.org/10.1027/1016-9040/ a000138

Rebetez, MML, Rochat, L, Gay, P, & Van der Linden, M. (2014). Validation of a French version of the Pure Procrastination Scale (PPS). Comprehensive Psychiatry, 55(6), 1442–1447. http://dx.doi.org/10.1016/j.comppsych.2014.04.024.

Rozental, A., Forsell, E., Svensson, A., Forsström, D., Andersson, G., & Carlbring, P. (2014). Psychometric evaluation of the Swedish version of the Pure Procrastination Scale, the Irrational Procrastination Scale, and the Susceptibility to Temptation Scale in a clinical population. BMC Psychology, 2(54). doi: http://dx.doi.org/10.1186/s40359-014-0054-z

Rozental, A., Forsell, E., Svensson, A., Andersson, G., & Carlbring, P. (2015). Internet-based cognitive-behavior therapy for procrastination: A randomized controlled trial. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 83(4), 808–824. http://dx.doi.org/10.1037/ccp0000023

Steel, P. (2002). The measurement and nature of procrastination. Unpublished PhD, University of Minnesota, Minneapolis.

Steel, P. (2007). The nature of procrastination: A meta-analytic and theoretical review of quintessential self-regulatory failure. Psychological Bulletin, 133(1), 65–94. http://dx.doi.org/10.1037/0033-2909.133.1.65

Steel, P. (2010).Arousal, avoidant and decisional procrastinators: Do they exist? Personality and Individual Differences, 48(8), 926–934. http://dx.doi.org/10.1016/j.paid.2010.02.025

Alexander Rozental!

2024-03-02