View Categories

Cambridge Depersonalisation Scale (CDS)

1 min read

The Cambridge Depersonalisation Scale (CDS) är ett instrument för att mäta depersonalisation. Skalan är baserad på en omfattande studie av fenomenologin av depersonalisation och är utformad för att fånga frekvensen och varaktigheten av depersonalisation symptom över de senaste sex månaderna.

Population #

Skalan har testats på en grupp av 35 patienter med DSM-IV depersonalisation disorder, 22 med ångeststörningar och 20 med temporallobsepilepsi.

Antal items #

Skalan består av 29 frågor som täcker olika aspekter av depersonalisation.

Svarsalternativ #

För varje fråga ska respondenten ange hur ofta och hur länge de har upplevt varje symtom under de senaste sex månaderna. Frekvensen bedöms på en skala från 0 (aldrig) till 4 (hela tiden) och varaktigheten från 1 (några sekunder) till 6 (mer än en vecka).

Scoring #

Ett globalt poäng beräknas genom att summera poängen för alla svar. Varje fråga får en intensitetsindex genom att addera poängen för frekvens och varaktighet (skala 0-10).

Diagnos #

Skalan används för att differentiera patienter med DSM-IV depersonalisation disorder från andra grupper, såsom de med ångeststörningar och temporallobsepilepsi.

Tidsintervall #

Symptomen bedöms över de senaste sex månaderna.

Administrationstid #

Ingen specifik administrationstid anges, men ungefär 10 minuter.

Instruktion #

Respondenterna instrueras att skatta konstiga och “roliga” upplevelser som normala människor kan ha i sina dagliga liv, med fokus på frekvens och varaktighet över de senaste sex månaderna.

Respondentålder #

Skalan har använts på en population med en medelålder på 34 år (standardavvikelse 10,2; åldersintervall 18-60 år).

Cronbachs alfa #

Skalan visade hög intern konsistens med Cronbachs alfa och split-half reliabilitet på 0.89 respektive 0.92.

Abstract originalartikel #

Existing self-rating scales to measure depersonalisation either show dubious face validity or fail to address the phenomenological complexity of depersonalisation. Based on a comprehensive study of the phenomenology of this condition, a new self-rating depersonalisation questionnaire was constructed. The Cambridge Depersonalisation Scale is meant to capture the frequency and duration of depersonalisation symptoms over the ‘last 6 months’. It has been tested on a sample of 35 patients with DSM-IV depersonalisation disorder, 22 with anxiety disorders, and 20 with temporal lobe epilepsy. Scores were compared against clinical diagnoses (gold standard) and correlated with the depersonalisation subscale of the Dissociation Experiences Scale (DES). The scale was able to differentiate patients with DSM-IV depersonalisation disorder from the other groups, and showed specific correlations with the depersonalisation subscale of the DES (r=0.80; P=0.0007). The scale also showed high internal consistency and good reliability (Cronbach alpha and split-half reliability were 0.89 and 0.92, respectively). The instrument can, therefore, be considered as valid and reliable, and can be profitably used in both clinical and neurobiological research.

Referens #

Sierra, M., & Berrios, G. E. (2000). The Cambridge Depersonalisation Scale: a new instrument for the measurement of depersonalisation. Psychiatry Research, 93, 153-164.
Sierra, M., Baker, D., Medford, N., & David, A. S. (2005). Unpacking the depersonalization syndrome: an exploratory factor analysis on the Cambridge Depersonalization Scale. Psychological Medicine, 35, 1523-1532.