De flesta är överens om att det idag bästa sättet att diagnostisera psykiska tillstånd är genom semistrukturerade intervjuer såsom Structured Clinical Interview for DSM Disorders (“SCID”) eller Anxiety Disorders Interview Schedule (“ADIS”). Förutom binära utfall om en diagnos föreligger eller inte kan dessa kliniska intervjuer ge värdefull information som kan vara guld värd under en behandling. Men dessa metoder är inte alltid praktiskt möjliga att genomföra på grund av tidsåtgång och begränsade resurser. I dessa fall kan självskattningsinstrument vara användbara för att snabbt få en indikation kring eventuella problemområden. Men vilka formulär ska man välja? Bara för depression finns det minst 296 självskattningsskalor. Och för att krångla till det ännu mer så är t ex depression inte bara en sak. Det räcker inte med att mäta en faktor, depression är ett heterogent tillstånd. Faktum är att man i studie i Lancet Psychiatry identifierade 80 olika domäner som var betydelsefulla när man frågade patienter och behandlare. Dessa domäner inkluderade både kliniska symtom och funktionella aspekter av depression. Och även om man använde kombinationer av flera självskattningsskalor så lyckades man bara täcka en bråkdel av dessa domäner. En pessimistisk tolkning är att självskattningsinstrument aldrig ens hjälpligt kan ersätta en klinikers bedömning, så varför då belasta patienter med en massa frågor om slutresultatet ändå blir halvdant? Kanske kan man nöja sig med färre frågor utan att för den skull blir en så mycket sämre vägledning?
Det var utifrån denna cyniska utgångspunkt vi ville undersöka om man kunde komma undan med ett minimum av frågor. Två av de mest frekvent använda självskattningsinstrumenten för att bedöma depression respektive ångest är PHQ-9 respektive GAD-7. Trots att de sammanlagt bara består av 15 frågor, kan till och med detta antal frågor vara mer än vad som är praktiskt i vissa sammanhang (folks tolerans för frågeformulär är generellt låg).
Med detta i åtanke ville vi i vår senaste studie, som publicerades i Frontiers in Psychology i fredagskväll, undersöka om det är möjligt att effektivt minska antalet frågor från 15 till endast 4 utan att förlora de psykometriska kvaliteterna.
Vår studie, baserad på baselinjemätningar från 4311 individer som sökte behandling för depression och/eller ångest, visade att dessa kortare versioner kan vara särskilt användbara i situationer där snabb screening är önskvärd, såsom i primärvårdsmiljöer eller i stora epidemiologiska studier där snabbhet och effektivitet är viktigast. Tanken var alltså att utforska en praktisk lösning för initial bedömning och identifiering av personer som kan behöva ytterligare utvärdering eller omedelbar vård.
Våra resultat visar generellt att dessa kortare versioner har goda psykometriska egenskaper och kan vara särskilt värdefulla i situationer där snabb screening är nödvändig, såsom i primärvårdsmiljöer eller i stora epidemiologiska studier. En tumregel är att använda 3 poäng som gräns för när en person har kliniskt relevanta symtom.
För mer detaljerad information om vår studie och dess resultat, läs artikeln i sin helhet:
Hlynsson, J. I., & Carlbring, P. (2024). Diagnostic accuracy and clinical utility of the PHQ-2 and GAD-2: a comparison with long-format measures for depression and anxiety. Frontiers in Psychology, 15, 1259997. doi: 10.3389/fpsyg.2024.1259997
