Varför kan vi inte låta bli att skratta när någon går på ett välgjort aprilskämt? Och hur skapar man egentligen det perfekta första aprilskämtet utan att gå över gränsen? När jag som psykologiprofessor ville göra en vetenskaplig studie på detta kulturella fenomen möttes jag av oväntat svalt intresse. Jag har en teori kring varför! I denna text utforskar jag både skrattets psykologi och hur aprilskämtstraditionen förändrats i en tid där falska nyheter och desinformation blivit brännande samhällsfrågor. Har vår syn på oskyldiga lögner förändrats – och finns det en framtid för aprilskämtet?
Vad får oss att skratta åt ett skämt?
Inom humorforskningen har man undersökt de psykologiska mekanismerna bakom skratt. En modern och inflytelserik förklaringsmodell är teorin om benign violation theory (“harmlöst normbrott”). Den formulerades för att förena flera humorteorier.
Enligt denna teori uppstår humor när något bryter mot våra förväntningar eller normer (alltså är ett normbrott eller något oväntat), men samtidigt är tillräckligt harmlöst eller ofarligt för att vi inte ska ta illa upp. Det är just balansen mellan det oväntade/busiga och det trygga/ofarliga som skapar skratt.
Ett klassiskt exempel är kittling: att bli kittlad är fysiskt en sorts angrepp (någon rör en oväntat), men om det sker i lekfull anda av någon man litar på uppfattar hjärnan det både som ett normbrott och som harmlöst – vilket resulterar i skratt. På samma sätt kan ett aprilskämt vara roligt om det lurade “offret” känner sig trygg när sanningen avslöjas.
En studie från 2021 av Warren, Barsky och McGraw fann att många humorfenomen kunde förklaras inom detta ramverk, där framgångsrik humor uppstår när situationen uppfattas som både ett överraskande normbrott och samtidigt harmlös.
Så skapar du ett riktigt roligt aprilskämt – enligt forskningen
Baserat på den psykologiska forskningen, särskilt teorin om harmlöst normbrott, finns det vissa principer för hur du skapar ett lyckat aprilskämt:
- Balansera överraskning med trygghet: Ett bra aprilskämt bör vara oväntat och bryta mot förväntningar, men inte på ett sätt som orsakar verklig oro eller skada. De bästa aprilskämten ska vara lagom orimliga. De ska ligga precis på gränsen till att vara trovärdiga.
- Välj rätt måltavla: Ett skämt bör riktas mot personer som kan hantera det väl. Det är viktigt att tänka på att inte driva med personer som redan är i underläge eller som har svårt att försvara sig. Skämta helst med personer du känner väl och som du vet har humor.
- Bryt mot förväntningar, inte förtroende: Det bästa skämtet bryter mot vad någon förväntar sig, men inte mot deras grundläggande förtroende för dig. Ett överdrivet elakt skämt kan skada relationen permanent.
- Ha en snabb upplösning: Låt inte den lurade gå för länge i ovisshet. Ett bra aprilskämt bör inte pågå för länge. En bra tumregel är att avslöja bluffen inom minuter, inte timmar.
- Skämt som utgår från en av följande dimensioner:
- Harmlöst/Normbrott: Ett skämt som är uppenbart harmlöst men bryter mot normala förväntningar (jag har inget bra förslag, men för att illustrera principen; tejpa över sensorn på en kollegas datormus).
- Obehagligt/Normbrott: Ett skämt som kan upplevas som lätt obehagligt men klart överraskande (jag har inget bra förslag, men för att illustrera principen; byta ut socker mot salt vid frukostbordet).
Undvik dock skämt som inte bryter mot förväntningar (de blir bara tråkiga) eller skämt som är alltför obehagliga (de blir elaka snarare än roliga).
I min planerade forskning hade vi identifierat specifika skämtteman som positionerade sig olika på dimensionerna harmlöst-obehagligt och normbrott-icke normbrott (se figuren nedan).
Historia och ursprung
Aprilskämtens exakta ursprung är faktiskt omtvistat. En dominerande teori kopplar traditionen till kalenderreformen på 1500-talet när nyårsfirandet flyttades från slutet av mars till januari. De som fortsatte fira det gamla nyåret blev förlöjligade, och fenomenet “aprinarr” var fött. Detta inträffade särskilt i Frankrike år 1564 då landet övergick från juliansk till gregoriansk kalender. De som missade förändringen och fortsatte fira nyår kring 1 april ansågs vara lättlurade och kallades “apriltokar” (April fools).
En äldre referens finns i en flamländsk dikt från 1500-talet av Eduard de Dene. Dikten beskriver hur en adelsman skickar sin tjänare på en serie meningslösa ärenden den 1 april – ett tidigt dokumenterat aprilskämt. I olika kulturer har traditionen också fått specifika uttryck: i Sverige säger vi skämtsamt “April, april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill!” till den som blivit lurad. I Frankrike, Belgien och Italien kallas det fortfarande “aprilfisk” (poisson d’avril), vilket hänger ihop med en äldre tradition att fästa en utklippt papperfisk i ryggen på det ovetande offret.
Klassiska aprilskämt genom tiderna
Under 1900-talet och tidigt 2000-tal har många medier tagit tillfället i akt att lura sin publik den 1 april. Flera av dessa har blivit klassiker:
- SVT (1962): Sveriges Television sände ett inslag där experter påstod att man kunde få en svartvit TV att visa färg om man trädde en nylonstrumpa över TV-apparaten. Tusentals hushåll ska ha provat detta knep.
- BBC (1957): Brittiska BBC lurade sina tittare med ett nyhetsinslag om en rekordstor “spagettiskörd” i Schweiz. I TV-inslaget visades hur spagetti skördades från trädgrenar.
- Dagens Nyheter (1980): Tidningen rapporterade att sommartid hade införts i smyg utan någon information. Nyheten fick många att tvivla på vad klockan egentligen var. Lustigt nog infördes sommartid på riktigt bara några dagar senare i Sverige.
- Göteborgs-Posten (1950): G-P skrev att ön Öland hade lossnat från havsbotten och drivit in mot kusten, vilket skapade stor uppståndelse.
Färre skämt i en tid av “fake news”?
På senare år har traditionen med mediala aprilskämt börjat ifrågasättas. Flera svenska tidningar valde under 2010-talet att helt sluta med aprilskämt. Inför 1 april 2017 deklarerade flera chefredaktörer öppet att de inte skulle publicera påhittade nyhetsinslag den dagen, med motiveringen att de inte ville “sitta i samma båt som de som sysslar med fejkade nyheter”.
Hallandsposten och flera andra dagstidningar har också meddelat att man slutat med aprilskämt. En tidigare chefredaktör förklarade det träffande: “Jag tycker inte det känns förenligt att 364 dagar om året stå upp för trovärdighet och faktakontroll, och sen en dag om året medvetet lura läsarna”. I en tid där medias trovärdighet redan ifrågasätts är risken att skämt tas på allvar eller sprids som falska rykten – särskilt online där kontexten lätt går förlorad.
Samtidigt finns det tidningar som Sydsvenskan som valt att hålla fast vid traditionen. De menar att läsarna förstår att det hela är på lek och att aprilskämtet fyller en viktig kulturell funktion. Förespråkare påpekar att ett lyckat aprilskämt ska vara tydligt i sin orimlighet – det bör avslöja sig självt när man tänker efter och ge ett skratt snarare än en känsla av bedrägeri.
Forskningsprojektet som nästan ingen ville delta i
Med tanke på aprilskämtandets utbredning borde det vara ett intressant ämne för vetenskapliga studier. För några år sedan beslöt jag mig för att undersöka fenomenet närmare. Jag utarbetade en forskningsplan med titeln “När är det kul att bli lurad?” och fick den godkänd av Etikprövningsmyndigheten.
Min plan var relativt ambitiös och uppdelad i tvåsteg. Först skulle en enkätstudie genomföras där hundratals personer skulle berätta om sina erfarenheter av aprilskämt. Utifrån dessa svar skulle jag och mina kollegor analysera var skämten placerade sig på dimensionerna för teorin om harmlöst normbrott. I ett andra steg planerades ett experiment där frivilliga deltagare skulle få utföra faktiska aprilskämt, designade av vår forskargrupp för att representera olika typer av skämt – från mycket harmlösa till mer gränsöverskridande. En känd komiker engagerades till och med för att hjälpa till att utforma riktigt roliga men etiskt acceptabla spratt!
Trots den välutformade forskningsplanen och den kända komikerns medverkan stötte studien på ett oväntat problem: när vi sökte deltagare visade sig intresset vara överraskande lågt. Ämnet verkade inte längre vara “i takt med tiden” – forskningsfrågan hade förlorat sin relevans i ett förändrat samhällsklimat.
Det svala intresset för att delta i en studie om aprilskämt kan i sig ses som ytterligare ett tecken på att traditionen tappat mark. Kanske speglar det den ambivalens många känner inför skämt som involverar lögner i en tid där sanning och fakta blivit alltmer omstridda begrepp i samhällsdebatten.
Slutsats
Aprilskämtens minskade förekomst speglar en bredare samhällsförändring kring hur vi förhåller oss till sanning, information och humor. Som forskare måste vi ibland anpassa våra planer efter dessa förändringar. I det här fallet valde jag att avstå från forskningen, inte bara på grund av praktiska skäl utan även av etiska hänsyn till en förändrad informationskultur.
Betyder detta att aprilskämtet som tradition är på väg att dö ut? Troligen inte helt, men dess former kommer sannolikt att fortsätta förändras. Vi ser redan en utveckling där skämten blir mer uppenbart överdrivna för att undvika missförstånd, mer självreflekterande eller mer inriktade på harmlöst bus snarare än rena lögner.
I ett samhälle där förmågan att kritiskt granska information blir allt viktigare, kanske aprilskämtet i framtiden kan hitta en ny roll – inte som en dag av förvirring, utan som en påminnelse om vikten av källkritik och sund skepsis. Kanske behöver vi också utveckla nya former av skämt som främjar glädje och överraskningar utan att undergräva förtroende och sanning – värden som i dagens samhälle är mer betydelsefulla än någonsin.