Den psykiatriska slutenvården är en komplex miljö där patienterna ofta har stora behov och allvarliga symtom som hallucinationer, vanföreställningar och suicidalitet. Samtidigt har personalen en stor administrativ arbetsbörda, och studier visar att de endast lägger ca 50 % av arbetstiden på direktkontakt med patienterna. En ännu mindre andel av den tiden ägnas åt behandlande arbete. Tyngdpunkten hamnar ofta på läkemedelsbehandling och förvaring, och det finns behov av att utöka möjligheterna för personalen att erbjuda annan behandling. Ett sätt att få in mer behandlingsarbete på de psykiatriska slutenvårdsmottagningarna är att utbilda personalen i psykosociala interventioner.
I den aktuella studien utgick vi från ACT, som är en KBT-approach där man använder sig av en kombination av medveten närvaro, acceptans och modern inlärningsteori för att lindra psykiskt lidande. I andra studier har man sett positiva effekter av ACT-utbildning för vårdpersonal, men, vad vi vet, har ACT för personal inom slutenpsykiatrin, utöver vår forskning, inte undersökts.
Vi använde oss av en kvasiexperimentell design där personal på en vårdavdelning – totalt 20 personer – fick ACT-utbildning, medan personalen på en annan avdelning var kontrollgrupp. Utbildningen genomfördes i form av två utbildningsdagar med en ACT-workshop på totalt 12 timmar. Workshopen presenterade ACT-modellen och hur personalen kunde använda den med psykotiska patienter i det vardagliga arbetet. Efter workshop-dagarna fick personalen veckovis grupphandledning av en leg. psykolog och leg. psykoterapeut med lång erfarenhet av ACT.
Resultaten från den här pilotstudien pekar på att implementering av denna typ av intervention är genomförbar i slutenvården. Alla i personalen deltog i workshopen, 90 % deltog i före- och eftermätningarna med WAAQ (Work-related Acceptance and Action Questionnaire) och samtliga skattade en viss nivå av ACT-konsekvent beteende. Däremot var det svårare att samla in data från patienterna, vilket kan bero på att in- och utskrivningar ofta är svåra att förutse och sker relativt snabbt. En viktig fråga att titta närmare på framöver är att hitta bättre metoder för att samla in patientdata i den hektiska miljön på en psykiatrisk slutenvårdsmottagning. Resultaten tydde även på marginella förändringar i psykologisk flexibilitet (ett centralt begrepp inom ACT) hos personal och patienter, men stickprovsstorlekarna var små. I kombination med kvalitativ information om vilka aspekter av ACT-modellen som personalen upplevde som användbar i arbetet, ger den här studien viktig kunskap kring hur man kan få in mer behandlande insatser i det dagliga arbetet inom slutenpsykiatrin.
Text: Hedvig Nettelblad
Foto: Paige Shoemaker
Läs artikeln i sin helhet:
Tyrberg, M. J., Carlbring, P., & Lundgren, T. (2017). Implementation of acceptance and commitment therapy training in a psychiatric ward: feasibility, lessons learned and potential effectiveness. Journal of Psychiatric Intensive Care, 13(2), 73-82. doi:10.20299/jpi.2017.008