Studien publicerades nyligen i JAMA och inkluderade totalt 326 patienter med paniksyndrom. Resultatet följdes noga upp med hjälp av etablerade skattningsinstrument och intervjuer. Detta skedde direkt efter behandlingen, men även vid en uppföljning efter sex månader. Under detta halvår hade behandlingseffekterna upprätthållits genom träffar en gång per månad. Behandlingen var baserad på Barlow och Craskes manual "Mastery of your anxiety and panic II" och innehöll komponenter som exponering för kroppsliga sensationer, bearbetning av tankar och andningsträning. Även den farmakologiska behandlingen lades upp noggrant efter en manual. Vad gäller själva utvärderingen av resultatet var studien speciell på så vis att den uppfyllde det högt ställda kriteriet att oberoende observatörer skötte utvärderingen och att dessa var "blinda" vad gäller grupptillhörighet. Som utfallsmått användes främst intervjuskattningar. I medicinska studier utvärderas resultat ofta på så vis att man tar med även de personer som ej fullföljer behandlingen i analysen, men ersätter deras missade data med det senaste värdet man har tillgång till (s k intention-to-treat). Detta förfarande ser man än så länge sällan i den kliniska psykologin, men i denna studie analyserades data utifrån "intention-to-treat".
En så pass omfattande studie ger ofta upphov till en mängd resultat och detta skedde även här. Vi tar oss friheten att sammanfatta de resultat som vi tycker är mest relevanta. Först och främst fann man att både imipramin och KBT var bättre än placebo enbart. Även om inga skillnader fanns mellan imipramin och KBT vid behandlingens avslutande fann författarna en något bättre respons av KBT vid sex-månaders uppföljning efter avslutad boosterbehandling. Vad gäller kombinationsbehandlingarna fann man det något märkliga resultatet att KBT ensamt samt KBT plus placebo gav de bästa resultaten vid uppföljning. Mer specifikt var resultatet vid uppföljning att 41% av deltagarna var "responders" (högt ställt kriterie på markant förbättring) i gruppen som fick KBT plus placebo. I gruppen som enbart fick KBT var andelen reponders 32% och i gruppen som fick imipramin plus KBT 26%. Endast imipramin gav 20% responders.
Sammanfattningsvis är denna studie mycket viktig då den troligen är en av de bästa jämförelserna av KBT mot farmakologisk behandling och dessutom en uppskattning av hur pass bra det är att kombinera behandlingar vid paniksyndrom. Författarna är noga med att påpeka att både KBT och farmakologisk behandling har utvecklats sen tiden för studiens genomförande, även om studier inte direkt har kunnat visa att alternativ medicinering (t ex SSRI) givit bättre resultat än imipramin. En slutsats är således att det än så länge är tveksamt att kombinera behandlingar vid paniksyndrom.
Vår uppfattning av denna studie är att den ger klara signaler om hur framtida forskning kring KBT och psykologisk behandling i stort behöver läggas upp (t ex intention-to-treat analyser). I vanlig ordning återstår det faktum att KBT ofta inte finns tillgängligt i Sverige och att det således inte finns något alternativ för den drabbade panikpatienten. Förhoppningsvis kommer denna studie att skynda på spridningen av KBT till
ett större antal individer med paniksyndrom.
Gerhard Andersson
Per Carlbring
Institutionen för psykologi
Uppsala Universitet
Barlow, D. H., Gorman, J. M., Shear, M. K., & Woods, S. W. (2000). Cognitive-behavioral therapy, imipramine, or their combination for panic disorder. Journal of the American Medical Association, 283, 2529-2536.